Rockstandards

Har absolut stor anknytning till det förra inlägget.

Frågan är: Vart tog rock´n roll-låtarna vägen? Varför inga rockmedleyn längre? Många 70-talsgrupper avslutade ofta sina konserter med versioner av klassiska rockstandards. Kanske inte alltid fästa på vinyl. T. ex. Queen, Deep Purple och Scorpions (Tokyo Tapes). Dock tror jag att Black Sabbath och Led Zep undvek den typen av rötter.

Det bästa jag har hört är utan tvekan Uriah Heeps medley från deras dubbla live från 1973. Vilket jävla ös! Mest imponerar "At the hop" med rätt så hyfsad do-wopsång och avslutande "Blue suede shoes" med bara textraderna "Blue, blue, blue".
Det är så bra att det ligger med på sentida UH-antologier. Också intressant är att en sak som skiljer UH från DP, BS och LZ är att de använder sig av sång i stämmor. Leder till en situation där valmöjligheterna ökar.

Svaret på frågan kan naturligtvis vara så enkel att "nya" band inte är uppväxta med Elvis och Chuck Berry även om Judas Priest gjort en version av Johnny B. Goode och Blind Guardian bränner av "Barbara Ann". Thåström gjorde väl förresten "Rock´n roll music"?
Men finns det andra svar?

Läste att Mott the Hoople ska göra comeback i höst!

Classic Rock

Länge sedan sist. Bl.a. pga datorproblem.

För ett par veckor sedan bjöd min vän John in mig på en middag med temat Classic Rock. Vi bläddrade i senaste numret av den engelska publikationen "Classic Rock" där det bl. a. ingick en CD med "det bästa" från 2008. Fastnade för en grupp som hette Gaslight Anthem och låten "59 sounds". Två dagar senare ser vi att de kommer att lira i Stockholm veckan därpå.
Ett fullsatt Debaser möter oss. Efter att bara hört en låt är det ändå många av dev tidigare ohörda som fastnar. Tyvärr är ljudet inget vidare. När jag senare lyssnar på plattan, som J bränt ner åt mig, är helhetsintrycket mycket bra. Favoriter är "Backseat" och den som börjar med "Miles Davis...".
Visst är det en smula Springsteeninfluerat både i text och musik men bandet har en egen identitet. Helt enkelt "Rock".

RSS 2.0